Ibland när det är lite mycket och tempot är lite högt, så behöver man trycka på en speciell knapp som sällan används av mig. Paus knappen. 

Då får man försöka ägna sin tid till det som får en att må som bäst och som får hjärtat att slå lite lugnare. 

Jag har bestämt mig för att inte lämna ut mer om Feliis och saker och ting kring hennes mage med mer, här på bloggen. Kommer även begränsa på Facebook. 

Kanske tycker hon sedan som vuxen att det känns galet om jag lämnat ut så mycket information om henne.

Jag är flitig på Facebook och delar gärna med mig av bilder och det kommer jag fortsätta med även här på bloggen, men just saker som gäller barnen och eventuella allergier/sjukdomar, sånt kan jag dela privat utan att hela världen kan gå in och se/läsa. 

Det sista jag kommer att dela med mig av angående detta är att hon ligger under utredning fortfarande och hon kommer att få det som behövs av sjukvården. 

Sååå paus var det, det behövs, pausa, behövs! 

Den sista tiden har jag njutit av barnen och utöver det enbart gjort vad man MÅSTE (laga mat, städa, tvätta typ), DET är paus för mig. 

Att bara VARA ihop med familjen. 

Kommer snart att bli något mer aktiv på bloggen men den kommer att komma sist ett tag. Annars blir den ett stressmoment och det var inte vad jag ville ha när jag startade igång med bloggandet.