Livet

De håller på å gräver på baksidan vårt hus, precis utanför sovrum och kök. 
Fille är jätte nöjd, kan stå och titta på "gävmahiiin" i flera timmar 
Jag är inte riktigt lika impad! Men i trappuppgången sitter en lapp, där de tackar för förståelsen eller liknande....förståelse? 
Finns inget att tacka för, för Jag har ingen förståelse, jag hatar att det exakt kl 07.00 tänds en sån där monster lampa riktad mot vårt sovrum och 2 min över sju så drar maskinen igång.  Tycker inte det är trevligt alls. 
För ungarna kan inte sova middag ordentligt... det dånar så! Så jag skyller på grävmaskinen för att ungarna aldrig blir friska, för om man ska kunna bli frisk så måste man ha sömn, och sömnen på dagen funkar så där :-)

Idag har jag och barnen vart i tvättstugan, de tycker att det är skit kul, jag blir mest stressad, är tusen olika högar att hålla koll på samt två ligister, två manglar och 
10 olika dörrar. Är 4 av dörrarna inte stängda så kan de, om de leker där, lyckas låsa in sig själva eller varandra där då nyckeln till tvättstugan är en liten kodad knapp, och i tvättstugan finns 3 tvättstugor med 2 rum till varje stuga. Tvättar man så har man en tvättstuga, med två rum, som endast låses upp med din egen kodade nyckel. Är då de andra tvättstugorna öppna men egentligen bokade så kan ungarna springa in och ut ur dom men stänger de dörren så låses den automatiskt och ungarna kan enbart plockas ut med hjälp av den kodade nyckeln som är bokad. Och kommer inte den personen så måste man ringa till SOS om inte vaktmästarn är där så han kan öppna, och kommer SOS så kostar det mig 1000:- då de låser upp. 
(Hänger ni med i alla dörrar och lås? Det gör inte ens jag längre :-))
Så det är lite stressigt att ha med de små i tvättstugan. 
Sedan är det klumpigt att få ner tre tvättsäckar på armen, Feliis på andra och Fille som håller sig fast i mjukisbyxorna som nästan hänger vid anklarna när vi kommit ner i trappan...upp sedan är ju nästan ännu värre :-)
Det är tur att man är stark som en Björn när man då bor på tredje våningen (om man räknar bottenplan som första våning).

Men tvättat är det och barnen hade kul, ett litet äventyr helt enkelt. De blir trötta av att tvätta och grävmaskinen står på andra sidan huset så idag sov dom middag!

Jag saknar min Dave så mycket på dagarna när han jobbar!!! Sjukt mycket!!!!
Han har tidigare haft jobb där han vart ledig mycket dagtid men jobbat kvällar och helger eller jobbat några dagar i rad, ledig ett par dagar, jobbat några till. Men nu jobbar han 8-17 mån-fre, ibland jobbar han även över, som idag. Han åkte hemifrån kl 07.15 och jobbade till 19. Efter jobbet, har vi kommit överens om att han ska träna direkt, så tränar han och är hemma ca 20.30-21.00 :-).

Jag är ingen mys-människa, gillar inte att sitta tight ihop i ex soffan (blir så svettigt:-), håller någon om mig-oavsett vem, för lång tid, så får jag panikkänslor (typ släpp, släpp, släpp! Innan jag nitar dig!;-) jag är inte den typen av människa som måste hänga runt halsen på min älskade och ha tungan i halsen på honom...nej...sån är jag inte! 
Däremot visar jag kärlek genom att "klia lite rygg" , en kärleksfull klapp på armen, pussar i massor och "korta" kramar, men framförallt genom att ex anstränga mig extra vid matlagning och annat som jag vet att just MIN man värdesätter.
Kanske låter jag känslokall och det är jag absolut inte! 
Jag talar tydligt om mina känslor, talar om hur mycket jag älskar David (och barnen och övrig familj), visar kärlek genom att tala om hur mycket jag saknat honom, hur mycket han betyder bland annat, men just detta "kladdande" som vissas ägnar dig åt- det fixar inte jag!
Å "hålla handen"....nej....fy, både svett och panikattack i ett ju! Hahaha
Sån e jag!
Men....just nu känner jag för att krypa upp i örat på min fina älskling och aldrig krypa ut igen! För jag saknar honom så! 

Har funderat på om min "kläng-fobi" blivit värre efter att barnen kommit, man har liksom någon klättrande/klängande/kramande eller någon att trösta genom närhet Heeeela dagarna, så kanske närhetsbehovet stillas genom det! Också! Och tolerans tröskeln för "mys" sänks genom just det-för MIN del!
I helgen ska jag krama min David, mysa och klia rygg, kanske även lägga mig med huvudet i hans knä och bara låta honom klia mig i håret! 
Ja det ska jag nog! 
David...JAG ÄLSKAR DIG! Tack för att du är DU och för allt fint vi har tillsammans....och för att du accepterar att jag är en väldigt "omysig" kvinna! ;-)
I AM LIVING THE DREAM!!!....med dig och våra barn!!


pernillalehner.blogg.se

Allt och lite till

RSS 2.0