Jag är kungen i djungeln

Jag tror jag nämnt det innan men det skadar inte att nämna det igen-
Jag är ingen kyckling-mamma, ingen hysterisk variant som är rädd för allt eller orolig över saker i onödan. 
Men jag har börjat fundera över om det är någon slags drömbild av mig själv som jag målat upp inuti huvudet. 

För visst tusan är jag rädd för allt, gällande barnen. Visst är jag orolig för precis allt gällande dom, och oftast i onödan. 
Kanske är jag just en sån som jag säger att jag inte är. En sån där kyckling-mamma.

Jag har fått en liten "mamma-boost" häromdagen på barnmottagningen. En sköterska skulle ta blodprov på Feliis (mammas liiiiilla hjärta) och så var det lite stressigt omkring. 
Då tyckte sköterskan att
"Du kan komma tillbaka på fredag om du vill, det kanske känns lugnare? Så kan du lämna storebror på dagis innan om du känner att det kan underlätta"
"På dagis? Nej, jag har inget dagis till barnen, jag går hemma ju"
"Ja men jag tänkte att stora pojken kanske går på dagis, så där 15 timmar i veckan"
"Nej, är jag hemma så är jag hemma, då är båda barnen hemma så länge jag kan ge dom vad dom behöver hemma"
Då VÄXTE jag! (enligt sköterskan) Herre Jesus så bra jag var, så starkt! Så BRA att barnen får vara hemma tillsammans och så BRA att de får vara hemma så länge det GÅÅÅR!
Där låg jag på britsen brevid min 14 månaders dotter och kände själv hur jag växte, herre jisses så stor jag blev. Fick ju nästan ducka för att kunna komma ut genom dörröppningen på vägen ut. 

Men när känslan fick smältas lite inne i den där stora kroppen så blev jag så förvånad. Vad är så unikt med det? 
Varför är det så speciellt? 
Förr gick ju alla mammor hemma med sina ungar tills de började skolan.

Just det ja....förr...
*slår mig för bröstet och känner att "JAG, jag är kungen i djungeln"*

Feliis ligger under utredning just nu, de vet inte riktigt vad som är galet, men något galet är det ju. Antingen så är det allergi...eller så är det något annat. 
Tänker inte vidare gå in på något om det förrän vi det vad det är och hur vi ska få det lugnare för hennes lilla mage. Inga fler egen satta diagnoser, nu inväntar vi läkarkunskap här. 
Natti natti


Evelina Kvick
2014-02-11 @ 20:06:37
URL: http://eveliinaaa.blogg.se/

Med all rätt! Önskar att jag också kan vara hemma länge med mina kommande barn! :)

Hoppas du mår bra och att vi kan ses någon dag! Kram!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

pernillalehner.blogg.se

Allt och lite till

RSS 2.0