Eh.....Hej!
Detta är min första blogg, har ingen aning om ifall jag kommer tycka detta är roligt men jag vill ge det en chans.
Har alltid tyckt om att skriva, alltid haft svårt för att tala inför grupp men har jag fått skriva då har jag ofta presterat bäst!
Tycker om svenska språket, hur man kan byta plats på ord för att skapa en helt ny mening, läst mycket svenska (engelska förstår jag bra, skriver ok men vägrar att prata-känns som att jag har en stor glasskål i munnen) läste svenska A, B och C -fick MVG i alla tre kurserna, läste då även kommunikations kursen. Det är häftigt att kunna tala och skriva korrekt på ett språk (testade att läsa tyska- men tröttnade vid kapitlet om ackusativobjekt) och svenskan föll sig, märkligt nog, mest naturlig.
Jag är en ganska trist individ enligt mig själv, syns inte mycket, hörs gör jag men är nog ingen som reagerar på mig om jag befinner mig i en större grupp. Ganska alldaglig, småtrista kläder och alltid men minst ett barn på höften eller framför....bakom eller på någon sida om mig.
Jag är mamma, en uppgift jag går in för helhjärtat. Jag älskar mina barn av hela mitt hjärta och jag ska göra allt jag kan för att göra dom till
självsäkra, starka individer med varsitt hjärta av guld ihop med en massa skinn på näsan.
Jag är en sån mamma som iakttar mina barn när vi är på öppna förskolan....alltså inte sitter med drömmande ögon och tittar med huvudet i kupade händer....Nej nej NEJ!
Jag VAKTAR!
Jag är lite av en lejonmamma...eller ganska mycket faktiskt (tvekade inte en sekund när jag fotade till cityjeepen som sakta men säkert backade mot vår barnvagn....SAT-kärring som körde...men det sa jag inte...jag sa ingenting...jag skrek....könsord....mycket irriterad var jag i det läget...nästintill mordisk) jag tar det på största allvar- att skydda mina barn från det jag kan.
Har en inre bild inuti huvudet, med mina barn i famnen -spottandes och eldsprutande mot omvärlden.
Jag är mästarinnan av överanalysering (so watch your mouth :-))...jag överanalyserar allt! Jag för långa, ingående diskussioner med mig själv om fördelar och nackdelar med saker och ting och jag är nästan alltid tre steg före och vill vara säker på att ha svar på tal på ev fråga eller tanke om berört ämne.
Jag är med andra ord en tänkare...men med det inte sagt att jag är en tyst liten individ som tar ett svar och går hem och tänker i min ensamhet....nej...jag ger först svar på tal (efter snabb överläggning med mig själv) för att sedan gå hem och tänka i min ensamhet....för att sedan återkoppla till personen i fråga för att lägga fram tanken jag kommit fram till efter diskussion med mig själv.
Efter år av strävan att bli omtyckt av alla människor har jag lagt om helt.
Förr ville man att alla skulle tycka om en, hur man såg ut, klädde sig, förde sig, man ville passa in i olika kretsar...tills man tillslut inte visste vem man själv var eller vad man egentligen stod för.
Och jag kan nog ärligt säga att jag inte alltid var så omtyckt av alla alltid...som jag då önskade.
Lite som i en text på en bild jag säg häromdagen "förr gick jag in i ett rum med tanken 'undrar om dom kommer tycka om mig', nu går jag in i ett rum med tanken ' kommer jag att tycka om dom'...
Så har jag blivit, jag vet inte riktigt när! Jag skiter fullständigt i vad andra tycker om mig, här är jag, så här går jag klädd, så här trivs jag!
Det roliga är att först nu när jag inte bryr mig om vad andra tycker om mig som jag faktiskt är omtyckt.
En bekant sa till mig för ca två år sedan -"jag är så glad att du vill vara min vän, att jag fått lära känna dig! Jag älskar ditt sätt att vara och att säga saker som andra bara tänker. Jag tycker så mycket om dig som människa"
MIG?
JAG? Varför då? Tänkte jag....då!
Sedan dess har sådana komplimanger kommit titt som tätt och jag har börjat inse att jag faktiskt är en ganska så fin människa och en kul prick! :-)
Förmodligen för att jag har min egen roll, jag är mig själv och jag trivs. Jag har slutat jaga andras bekräftelse och är bara JAG- Pillan!
Vad finns det mer värt att nämna om mig som person? Om mitt sätt att vara?
Jag är snäll! Ibland lite för snäll, så där så att det tär på en själv ibland...ska jobba på det! Att sätta mig själv något högre upp i listan över människor att vara snäll emot.
Jag är totalt och hopplöst förälskad i blänkande aluminiumchassi...med däck på...i olika färger och suffletter.... BARNVAGNAR! Går jag på stan så talar jag om för mitt sällskap exakt vilken vagn som precis passerade och huruvida den är tung att häva, svänga, rymlig eller trång i sitsen bland annat! Jag älskar dom!
Drömmen är att någon gång kunna köpa en bugga! En Donkey, en cameleon, en Buffalo eller kanske ett litet bee!
Jag är inte så hemsk intresserad av mode utan klär mig helst i det jag trivs i. Är av förklarliga skäl 'något rund' över mittenpartiet på kroppen efter två täta graviditeter så jag försöker att inte framhäva just detta, låren är väl inte heller någon favorit kroppsdel så dom behöver ju inte heller synas för väl. Men jag gillar kläder och gärna nytt. Blir mest praktiska plagg som passar in i livet som småbarnsmamma. Som fyller någon mer funktion än att bara se "hippt" ut :-)
Vad kommer då min blogg att innehålla. Förmodligen ganska (väldigt) mycket barn, och tankar kring det, även en del om resten av min familj och vänner (såvida dom tycker att det känns okej).
Sedan kanske även lite recept. Mycket av mina tankar kommer jag nog att vädra, tankar kring livet och innehållet i detsamma.
Får se om detta kan vara något för mig!
På återseende mina vänner, på återseende! 
Din kärlek till barnen gör att det alltid är roligt att läsa vad du skriver. Lycka till med bloggen!