Barnen är sjuka...som vanligt....lite den känslan är det. För jag tycker att det är vad dom vart sedan i oktober, det ena har avlöst det andra. 

Förkylning, magsjuka, förkylning med falsk krupp, dåliga magar, klibbiga ögon och rinnande näsor ihop med slemmiga hostor och fruktansvärda humör som följer med som ett paket på posten.

Just nu har vi ögoninflammation och vrålförkylning tillsammans med den där falska kruppen och humöret! :-( 

Båda är vrålförkylda, båda är på fruktansvärt humör och denna gången är det Feliis tur att åka på falsk krupp. (Fille hade det för 2,5 v sedan) Ögoninflammationen är det Fille som står för. 

Det jobbiga är väl att på fredag när Fille haft ögoninflammation i 7 dagar...då får väl Feliis den och så har man 7 trevliga dagar till framför sig! :-(

Med alla dessa förkylningar så följer även dålig sömn....så hemma hos oss vaknas det för dagen kl 05.15 just nu ca....inte skit kul! Försökt att "natta om" men ICKE!

Så kl 05.15 i morse satt jag och tyckte väääääldigt, då menar jag VÄLDIGT synd om mig själv! För att jag aldrig får sova klart....fast så är det ju med barn och är inget man egentligen SKA gnälla över.

Det jobbiga är bara att jag just nu på kvällarna inte heller kan somna...och det FÅR jag gnälla över!

Jag har nämligen bestämt mig för att jaga fatt i och slå ihjäl mina mamma-kilo! Och med det börja...

TRÄNA! 

Japp, fast hemma. En nästan 10 år gammal crosstrainer, lite övningar hemma på vardagsrumsgolvet...45-50 min senare är jag halvt död, sitter och skakar på soffan och säger tyst till mig själv att "överlever jag det här, så lovar jag dig, kroppen, att aldrig mer utsätta dig för detta".

Fast det är bara ljug....för efter lite andhämtning och vila så ser jag nästan, NÄSTAN, fram emot nästa "pass". Nackdelen, förutom att det då är fruktansvärt jobbigt, är också att jag blir piggare, kroppen vaknar liksom till, (positivt i DESSA bemärkelser) men jag svettas också, får liksom vallningar och jag kan liksom inte sova... Kan inte somna!

Jag lägger mig i sängen och spinner runt som ett löv i storm! Tittar på klockan emellanåt och när jag ser att klockan står på 04.00 så börjar jag nästan grina! För då vet jag att det är ca 1-1,5 timma kvar tills barnen vaknar.

Så vad gör man då? Slutar träna? (Ge upp igen?! Förra gången jag fick ge upp var för ca ett år sedan då badrummet renoverades och jag inte hade duschmöjlighet, att ta sig till gymmet-träna-duscha och sedan hem blev ett jobbigt och tidskrävande projekt med en 15 mån och en 2 mån hemma. Så jag gav upp, och hittade inte tillbaka för någon idiot hade stulit min cykel och att gå ner till gymmet och köra 1 timmes spinning och sedan gå hem kändes uteslutet! Skaffade en ny cykel, som också försvann....jävla skit! 

Men nu är jag "igång igen" och att ge upp nu när jag kört på i 2 veckor (-9 cm fördelar över hela kroppen, -4 bara på magen) och kommit in i det, det gör jag inte! Förr eller senare behöver väl kroppen ändå sova, så får väl vänta in det! :-)

Nu ska jag snyta näsor (tack gode Gud för näs-Frida, snorsug, för neseril, för alla olika inhalatorer vi fått utskrivna som med största sannolikhet gör denna tiden lite lättare för barnen och därmed lindrar besvären något i min tillvaro. Tack Blixten i Bilar för att du finns och roar min son när jag inte hinner, både på film och som leksaksbilar!